dag 17, mitt favoritminne
Jag har så himla många fina minnen, men om jag måste välja ett så blir det då jag och min klass sov över på vår frökens landställe. Hon hade flera sovstugor och vi tjejer fick enligt mig den bästa. Jag minns att vi var så glada över att få sova ensamma utan någon vuxen och att vi planerade massor med bus.
Min frökens landställe var det finaste jag hade sett, och jag kände mig som ett av barnen i bullebyn. Jag minns såväl när jag och Jazz sprang omkring barfota på ängarna, vi sjöng, skrattade och hade kul.
På kvällen, när alla skulle sova så la vi dockor i våra sängar så att det skulle se ut som att vi låg där. Sen sprang vi ut i våra pyjamaser. Efter ett tag så tyckte vi inte det var kul att vara olydiga längre så vi gick in i våran sovstuga igen. Vi blev såsmåningom mörkrädda och fick hemlängtan så vi gick till vår frökens sovstuga. Och jag kommer aldrig glömma hur mycket vi grät, när jag tänker tillbaka så kan jag inte låta bli att skratta. Men vår fröken var så snäll och försökte trösta oss, hon kliade tillomed mig på ryggen. Det hela slutade iallafall med att vi fick sova i killarnas sovstuga. De hade en som var mycket större så alla rymdes. Det kändes så tryggt att ligga hela klassen under ett och samma tak, så jag sov sött. 
